rebeccaonhults

Alla tankar och känslor fryser till på samma gång,
i samma sekund som jag låser fast mina ögon i väggen
som om verkligheten skulle försvinna för att jag blundade en sekund
eller helt enkelt höll andan i tre för att intala mig själv att det bara var en vanlig mardröm,
en sådan som alla människor upplever flera gånger under sin livstid
och som man förstår när man öppnar ögonen igen. 
Men det sitter kvar, för hur många gånger jag sluter och öppnar mina ögon
så sitter det kvar. 
Jag ber om ursäkt för det hjärta jag krossat,
de tårar jag skapat med ord
och för den hjärtesorg jag konstruerat med mina bara händer.